Då vet man att det är jul
Syskonen och farmor grälar nere i köket om vem som ska laga till vad och var allt ska stå och hur vi ska sitta. Själv håller jag mig i vanlig ordning undan.
Om någon halvtimme eller kanske lite mer kommer jag gå ner, sucka djupt och göra den vegetariska maten.
Därefter äter alla, även om det iår sker senare än vanligt, och samtidigt ska vi försöka att inte slåss. Någon gång mot kvällen blir det julklappar och sedan kvällsfika. Hoppas vi överlever fram tills dess.
Livsstyrka skriver att det är märkligt att folk strässar livet ur sig i elva månader och sedan umgås i en. Ledsen hörru men du tycks bara ha firat julen, inte anordnat den. Sedan jag kom hit har jag handlat mat, lagat mat, städat, tjafsat, blivit utställd över felaktiga matinköp mm mm. Nu när julafton väl kommer är jag slut. jag vill bara lägg mig ner och försvinna och minst av allt träffa de som jag tjafsat med de senaste dagarna. Förhoppningsvis blir det bättre i morgon då mamma står för kalaset. Då ska hon och mormor ha fixat allt. Lite orolig för vad man får att äta dock.
Så: Elva månaders normalstress och en månad extra för att alla runt om ska få uppleva den perfekta julen som ändå aldrig blir så bra som man mins den från när man var liten. På julafton är man slutkörd som en utbränd it-konsult.
Det är jul på samma sätt som det alltid varit jul. Det är bara att skratta åt eländet.
