Fredskronk.se

Det är lördag morgon och när jag börjar mitt skrivande börjar klockan närma sig kvart i nio. Det är ganska tidigt för en lördagsmorgon men eftersom att mobilens alarm ändå väckte mig så orkade jag inte somna om. Jag har verkligen vänt rätt dygnet nu känns det som men det tycks också innebära väldigt tidiga helgmornar. Eller, vi får se.

Alla papper för mitt nya jobb skrevs på i veckan. Känns skönt att ha någon daglig sysselsättning igen. Skönast är det förståss att slippa oroa sig för ekonomin igen. Dock är det ett litet ttag kvar innan jag verkligen börjar jobba. Nionde juli är startdatumet så lite lata dagar har jag allti kvar. Om man nu bara hade något kul att göra dessa dagar

Visserligen har jag lite att göra i Unga Synskadade. Sitter där på dagarna just nu och ringer runt till personer som vi vill ska bli våra medlemmar. Tror nog jag skulle funka som riktig telesäljare faktiskt om det inte vore så förbannat trist. Inte alls kul att ringa runt till en massa människor men man överlever väl det också. Som tur är så ska jag ju inte jobba som telesäljare.

Det är svårt att uppdatera den här bloggen nu för tiden. Det händer inte så mycket egentligen. Har visserligen saker jag har funderat på att blogga om men nu är inte riktigt läget. Det kommer att bli läge att blogga om alla dessa intressanta ämnen men just nu finns inget att skriva om.

Jjag vaknar hyfsat tidigt på dagarna, ser lite på morgon-tv, lyssnar på något radioprogram, åker till Unga Synskadades kansli, åker hem, ser lite TV, äter framför TV:n och går till sängs.

Vad finns det att skriva om när dagarna ser ut på det viset? Vad ska man skriva om när inget händer? Det känns faktiskt ganska trist att mitt så händelserika liv just nu totalt avstannat och bara planat ut till att bli i princip händelselöst. Inga roligheter, inga dråpligheter. Absolut inget alls.

Som tur är så finns det i alla fall uppmuntrande människor runt om kring mig. Det finns personer som hjälper mig framåt, som kommer med goda råd och som får mig att känna mig uppskattad. Detta uppskattas verkligen.

Jag tänker på alla totala galenheter jag hört genom årens lopp. Alla saker folk slängt ur sig i tron att det ska göra saker bättre men som istället bara har bit för bit sänkt mig. Det måste bli slut på sådant där när. Både på sänkningarna av mig och alla dessa missriktade ord. Om jag ska filtrera bort de missriktade orden eller om jag helt enkelt ska göra mig av med de som säger dem har jag inte bestämt mig för ännu. Enklare, och på samma gång, svårare att göra sig av med folk än att filtrera bort ord.

Samtidigt kan man inte klippa med personer för att de utsläppt en sänkande kommentar av misstag och det är väl heller inte riktigt det jag har tänkt mig. Däremot har jag bestämt mig för att jag inte längre ska ta all skit från folk. Jag har tröttnat på att det jag säger ständigt sågas för att det är jag som säger det. Jag har tröttnat på att folk tror sig veta allt om mig för att de har hört mig prata, eller för den delen läst det jag skriver här.

Samtidigt så har jag tröttnat på att folk tror att de vet hur allt fungerar. Att de vågar ta sig friheten att utgå från att ag inte kan, och ibland kan, göra saker bara för att jag ser dåligt. Vad har hänt med den sk. professionalismen i världen? Kan i alla fall trösta mig med att folket på mitt nya jobb hittills har hanterad allt på ett, i mitt tycke, utmärkt sätt.

Tror inte jag kommer så mycket längre i det här. Det var snart en timme sedan jag började detta skrivande och under tiden har jag kokat the och käkat lite frukost. Ännu en dag i Fredskronks liv har startat.