Fredskronk.se

Om några dagar är det den första september vilket innebär att den första höstmånaden snart är i antågande. Sommaren 2006 är således över och jag vet faktiskt inte om jag ser fram emot hösten eller om jag kommer att sakna sommaren. Det spelar just nu ingen roll.

Sommaren 2006 var en av alla dessa trista somrar där inget av intresse egentligen hände. Inget omvälvande och stort som vissa av mina somrar. Jag har självfallet fått några nya historier att berätta för folk som orkar lyssna även om det väl egentligen bara är en historia som verkligen kommer få att hänga med som riktigt rolig och absurd.

Det har också varit sommaren då jag tvingats inse att jag faktiskt inte kan bry mig om allt och alla hela tiden, det har varit sommaren då jag tvingats erkänna för mig själv att mina problem faktiskt också är problem och att jag faktiskt inte kan klara av alla andras. Jag vill hemskt gärna fortsätta vara personen folk kan vända sig till om de känner för det men jag kommer nog akta mig för att hamla mitt i händelsernas centrum på samma sätt som jag blivit denna sommar.

Detta var också den första sommaren utan Gottis kulglass i rån vid fontänen på torget i Skara, den första sommaren utan fika i farmors trädgård, utan grillning med familjen, utan mormors sommarstuga, utan baden med familjen. Det har varit den första sommaren utan allt det som varit mina sommarlov, utan allt det som byggt upp mina somrar genom mitt liv. Den första sommaren utan att vara hemma alls.

I början av sommaren så funderade jag på hur det skulle gå att jobba här i Irland utan någon semester hemma hos familjen. I efterhand kan jag säga att det nog har gått ganska bra. Sommaren har flugigt förbi och det känns inte som så jättelänge sedan som skolorna slutade och jag var på studentfirande i Falun. På samma gång känns det som om det faktiskt var ett ganska bra tag sedan.

Det har på många sätt varit en händelselös sommar där jag mestadels suttit på jobbet eller varit hemma i lägenheten. Jag kan inte säga att jag haft för mig något direkt upplyftande eller direkt roligt. Fast inte hade det varit roligare att vara hemma med familjen. Alla dessa bråk jag skulle ha fått uthärda, dessa gånger hos mormor jag skulle ha fått låssas att allt var ok, grälen med farmor osv. För det är ju så att mycket har hänt där hemma sedan förra sommaren. En sommar där saker var kritiska men man fortfarande kunde träffas hela familjen. Så är det inte nu. Hos mormor är man väl knappast välkommen och även om pappa ibland bor hos mamma så kommer nog aldrig familjen smälta samman till en hel familj igen. Det känns faktiskt ganska jobbigt men vad ska jag kunna göra åt det? Jag kan inte göra något.

Så här ligger jag i min säng efter ännu en natt utan sömn. Jag förbereder mig för att gå till jobbet och för att sitta där lite småsovandes som så många gånger förut den här sommaren. Jag förbereder mig för att vara glad, trevlig och framåt eftersom att jag nog mår bäst av att vara det. I veckan ska jag försöka få tag i IBM-doktorn igen och kolla hur det gick med det där att prata med någon.