Fredskronk.se

Den här staden tycker inte om mig. Det första som händer när man klivit av bussen vid O’Connell Streat i Dublin är att man blir rånad.

- Hey! Mate can you do me a favour? Frågar en kille på ren dublindialekt.
- Well. It depends. Svara jag och stannar lite avvaktande.
- Me and my friend need to get in to a hostel. Hi got his money but I need four euros. Svarar killen och jag tycker nästan synd om honom och kastar därför åt honom de tjugo centen som jag har i växel. Säger att jag tyvärr inte kan hjälpa mer, önskar gott nyt år och börjar gå. Det är inte första gången jag ger pengar till hemlösa men jag tycker alltid att det är lika pinsamt jobbigt. Jag har mer pengar på mig, rätt mycket mer pänger på mig men jag ger den lilla växel jag har. De brukar emellertid vara rätt tacksamma. Få personer som överhuvudtaget bryr sig och ger något alls.

Denna killen är inte tacksam utan drar tag i plånboken för att försöka nå sedelfacket. Chokat stannar jag till och ber honom låta bli det han håller på med.
- Give it to me or I will smash your face in! Säger han och rycker åt sig plånboken. Kvar står jag med några vistikort i handen, dessa tycks ha ramlat ur när han drog till.

Jag tar sikte på grabben och hans vän samtidigt som jag ropar åt folk att försöka stoppa honom. Detta får naturligtvis ingen reaktion. Vem vill bli inblandad i något? Han svänger upp på gatan som går bredvid den stora biografen och jag inser att den här killen är usel på att springa. Till och med jag kan ju komma ikapp honom.

Killen svänger igen om hans vän är nu långt före oss två. Vi hamlar på en mörk bakgata och jag funderar på om jag inte borde ge mig. Vem vet vad som kan hända om jag fortsätter in i mörkret? Just då tycks hans krafter ta slut.

- Oy! Mate. Sorry for being rude to you.
- You shouldn’t be so sneaky on my.
- I’m truly sorry, really am. Svarar jag och kollar på den rätt så stora irländaren.
- Look. Fortsätter jag. Keep the money but pleas give me my cards. Säger jag. Killen kastar over en del av min visitkortsbunt och jag börjar fundera på om han är korkad, om han tror att jag är de eller om han bara inte fattade att jag menade mina bankkort.

I samma stund kommer en bil in på gatan och är påväg mot oss. Han kastar resterna av min plånbok på marken och börjar springa. När bilen kört förbi går jag fram till det som en gång var min plånbok och plockar upp de saker som finns kvar. Borta är €70 och nästan allt annat innehåll. Om han plockat på sig det eller tappat det på vägen vet jag inte. Det jag hittar är dock min samling av svenska, engelska och riländska sin-kort, svenska busskort, mitt CSN-kort och mitt bankkort. ID-kortet är dock borta.

Så: Där får man för att man försöker vara vänlig på nyårsafton. På busshållplatsen på väg till de vänner som jag skulle fira nyåret med ser jag en stor reklamskyllt om en organisation som stödjer hemlösa. Det är nog så att man ska ge pengarna dit istället för till enskilda.

Nyåret var i övrigt bra. Jag hängde med Förken Vimmerby och några av hennes vänner samt en amerikan, som nyss flyttat in i deras hus, plus en vän till honom. Vi hade det riktigt trevligt och tolvslaget spenderades på en klubb någonstans inne i Dublin.

Och, ja, föresten! Gått nytt år på er alla!