Fredskronk.se

Följande skrevs under gårdagen. Är framme vid mitt mål då men vart det är skriver jag inte nu …

Ja. Då har man satt planen i verket och faktiskt lämnat jordens yta. Jag skriver helt enkelt från himmelen eftersom att jag för närvarande sitter i ett flygplan på väg någonstans som är bort från allt.

Ok. Jag ska ta allt från början. Som de trogna läsarna vet så har mitt liv inte varit så roligt den senaste tiden. Jag har inte mått allt för bra och tillslut blev det för mycket. Tack vare några vänners hjälp och stöd lyckades jag fixa ett sätt att utan familjens protester försvinna.

Familjen ja. Jag vet inte vad de säger i detta nu och det spelar egentligen ingen roll heller. De har fått ett handskrivet brev om att jag nu försvinner bort ett tag och att jag kommer att höra av mig när jag orkar med det. De kan inte ringa mig och det kan ingen annan heller för den delen. Tjugo minuter över fyra måndag eftermiddag så spelades ett meddelande in på mitt mobilsvar som talar om att jag håller mig undan ett tag. De som måste få kontakt med mig kan e-posta och några få kommer att få ett alternativt telefonnummer till mig. Upptäckte att inspelningen av mitt hälsningsmeddelande ger en lite rolig ledtråd till mitt resande. Dock bara en ledtråd.

Jaja. Denna dagen då. Vad har jag gjort? Jag vaknade av att Bossen och hans grabb gick upp någon gång i morse. Efter att jag själv släpat mig upp så såg jag till att, tillsammans med de övriga hushållet, få lite frukost i mig. När mina två värdar åkte iväg satte jag mig vid datorn ett tag och funderade på lite allt möjligt. Lite senare begav jag mig till en frisör för att ändra min frisyr som nu är väldigt kortklippt. Bilder på denna lär dyka upp vid ett senare tillfälle.

Sedan iväg till Arlanda. P.g.a. att frissan inte tog kort, att en bankomat trilskades och att det krävdes lite bökande för att få ut kontanter så kom jag ganska sent till Arlanda och missade min incheckning med någon minut. Tack vare SAS enormt trevliga och proffsiga markpersonal så lyckades jag komma med mitt plan på väg mot min mellanlandning.

Väl mellanlandad så käkade jag lite lunch samt ringde två av mina bästa vänner. Fanns några fler jag borde ha ringt men jag fastnade med att försöka få tag i en gammal lärare som jag ville snacka lite med. Fick inte tag i personen i fråga och inte heller någon annan av de jag borde ha ringt förutom de två ovan nämnda.

Så: Nu sitter jag här uppe i luften och skriver. När jag kan lägga upp denna text på nätet vet jag inte riktigt men det lär inte dröja allt för länge hoppas jag. I vilket fall som helst vill jag bara tacka alla som hjälpt mig och stöttat mig under hösten. Ett stort tack till Idomin och Hearted som alltid funnits där när jag har mått som sämst. Ni är guld värda båda två. Stor kram på er!

Vill också tacka alla som läst det jag skrivit under hösten och för alla fina kommentarer. Jag hoppas att ni fortsätter att läsa och följa mig på denna resa.

See ya!