Och så var tonåren över
Jahopp! Det har gått ännu ett år och denna gång är det dags att ta klivet in i någon slags vuxenvärd. Nejdå: Jag blir inte myndig ty det har jag varit i två år men jag lämnar mina tonår bakom mig.
Så: Trots att jag har kunnat gifta mig i två år är det först idag som jag får fixa vin till bröllopsfesten. Visserligen har jag inte haft några äktenskapsplaner hittills i livet men ändå.
Fast: Ändras något? De som ringt idag har frågat hur det känns. Känns? Vadå känns? Jag vaknade lika trött denna morgon som alla andra mornar. Det enda som känns är att det är min födelsedag och att det är lite synd att man inte firar den. Händer inget ikväll alls fast vad annat var att vänta?
Nej. Jag tänker inte vara lessen idag. Jag fyller år och det är trots allt värt att fira att man blev född. Det finns folk runt om i landet som faktiskt tänker på mig och som tycker att det är värt att ringa och gratta mig.
Det känns dock lite ensamt. Jag sitter vid min dator och har absolut inget att göra den dagen som jag fyller år. Jag fattar det nästan inte! Vad gör jag? Försöker hitta något kul i närheten men det som hittas är karaoke i Skara och gymnasiedisco i Vara. Karaoke är kul men, jag känner ju knappt någon. Och även om jag älskar just karaoke så drar jag inte dit. Det är en sak att bjuda på sig själv i UK inför de kompisar man har där och en annan sak att göra bort sig inför folket i Skara. I en stad där det känns som om jag knappt känner någon längre. Jag vill göra något ikväll men jag vill inte gå dit ensam.
Så: Det slutar med att jag sätter mig här, skriver en text och sedan börjar glo på Idol eller nått.
