Fredskronk.se

Jag sitter på Zinkensdamms vandrarhem på ett möte med föreningen Unga Synskadade. Gårdagens möte var givande men jobbigt. Tror att folket runt mig höll på att tappa fattningen helt. Jag var också på väg att trilla av pinnen några gånger. När vi slutade vid elva på kvällen låg en hinna av mental utmattning över rummet. Jag kände för att sätta mig i baren och försöka hitta något intressant folk att prata med men kom på att jag var i Sverige där man faktiskt inte gör så. I Sverige sätter man sig inte och pratar med främlingar i hotellbaren. Man kan göra det men jag tror inte att jag gör det. I England verkar man däremot bra kunna kasta sig in i ett samtal. Istället för att försöka genomföra detta även här i Stockholm så vandrade jag till sängs.

Idag har jag vaknat och redan från minut ett av uppåtstående läge har jag fått hjälpa mina blinda vänner. Jag har inget emot att ledsaga folk mellan rum, reception, matsal mm. Problemet är bara när det blir så att jag hjälper så mycket att jag inte hinner med at trycka i mig min egen frukost och inte heller hinner att städa innan jag ska ha lämnat sovrummet.

Efter at jag tryckt i mig den gröt jag tagit åt mig gick jag för att ledsaga lite folk hit till konferensrummet. Det första jag hör där när vår ordförande kommer är ett jag inte bäddat min säng. Här blir jag sur! Jag svarar surmulet att jag inte hunnit och att jag skulle kunnat dra en hel föreläsning om varför men att jag avstår från att göra det. Jag dundrar sedan iväg till rummet.

Väl i rummet dyker ordföranden upp igen. Hon talar då om att hon inte är sur på mig. Hon säger inte att hon förstår varför men jag tror att hon faktiskt gör det.

I eftermiddag startar årets största möte för vår del. Nu startar medlemsforum. Ett supermöte för alla i Unga Synskadade. Det är möjligt att det inte finns någon webbanslutning där vi ska ha mötet så vi får se om jag kan eller hinner att skriva något på denna webbsida.