Fredskronk.se

Med solen mot nosen, en styrman som rapporterar om vädret i London samt en massa bra musik i öronen påbörjar jag denna dagboksuppdatering. Precis som i fredags skriver jag alltså från ca tio tusen meters höjd och enligt vad styrman sa börjar vi styra oss mot Danmark och sedan iväg mot London. Det har varit en bra helg som så fint avslutas med en vacker rosa himmel utanför fönstret.

Som jag skrev ovan har det varit en riktigt bra helg faktiskt. Visserligen vill jag hugga huvudet av div. personer på mobiloperatören 3 men jag tänker inte förstöra mitt goda humör genom att skriva om varför. Jag går istället över till att berätta att mötet under lördagen var helt ok men ganska tröttsamt. Vi hade en hel del jobbiga, men nödvändiga, diskussioner och det känns bra att ha det avklarat. Förhoppningsvis är det också avklarat.

Lördag kväll, direkt efter mötet, ringde jag upp en folkmusikvän utanför Stockholm och efter att ha stuckit iväg till ett grekställe i Hökarängen drog jag iväg till hennes lägenhet som är belägen en bra bit utanför Stockholm. Ungefär tjugo över tio på kvällen mötte jag henne och hennes korthåriga kompis på pendeltågsstationen. Efter lite kramande drog vi iväg till henne där jag också fick möta hennes lillasyster som också hade kompisar hemma. Av henne och dessa kompisar snodde vi lite kladdkaka och fixade till detta något underbart gott the med honung. Ungefär som på Visingsö bortsätt från att vi den här gången satt i en vardagsrumssoffa istället för i hennes säng.

Efter en massa snack, TV-tittande, lite trixande med en dator, bildtittande och annat hade tiden flugit iväg och kockan var nästan två på natten. Jag började fundera på om jag borde försöka ta mej till Farsa Strand där Bossen (killen jag bodde hos) bor när hon frågar om jag ville sova över. Ganska lätt val! Bara ringa och tala om att man stannade hos en kompis och att jag inte skulle dyka upp. Efter lite skämtande la vi på luren och jag fortsatte med att snacka med kompisen. Vid klockan tre gick vi till sängs i varsitt rum.

Det där sista känner jag att jag måste lägga till då mina styrelsekamrater skämtade en hel del om mitt flirtande med tjejer i huvudstaden. Så här är det: Alla som mött denna folkmusikaliska tjej vet att hon är en helt underbart konstig, rolig, trevlig och allmänt fantastisk personlighet. Hon är helt enkelt hon och jag tycker om henne som en mycket bra kompis. Alla som har hört en av mina favoritmonologer på temat ”öken” vet också vad detta innebär. Har man bra kompisar ska man inte trassla till detta på något sätt. Jag försöker låta bli det och det lyckades jag med även denna helg.

Söndagen skulle spenderats med badminton vilket innebar att jag skulle ha varit i Skogås klockan 09:30 vilket i sin tur betyder ett pendeltåg från kompisen klockan 08:17. Så blev det dock inte. Klockan tio i åtta kommer kompisen in till mej och talar om att jag har telefon. Yrvaket svarar jag och får reda på att killen som höll i det hela (du kan läsa om honom i inlägget ”Du har levt ensam för länge”) var sjuk. Jag skulle nu istället infinna mej på kansliet klockan tio. Trots detta tog jag den pendel jag från början bestämt och åkte istället hem till Bossen där jag hämtade mina grejor för att sedan dra till kansliet där vi fortsatte lite olika diskussioner.

Efter lite lunch drog jag iväg till centralen för inköp av svenska prylar. Nu är det så att jag är arg på 3 för att min telefon raderats, troligtvis av deras SIM-kort. Detta innebär att jag inte har kvar inköpslistan. Med hjälp av mitt minne försökte jag plocka ihop det mina Lox Dale-polare ville ha. När jag kommer med en kundvagn fullastad med knäckebröd, kalles kaviar, djungelvrål och annat svenskt öppnar dom en ny kassa i den lilla konsumbutiken bredvid T-centralen.

Jag lassar på mina grejor samtidigt som jag frågar efter en massa olika sorters snus som kassören går och hämtar. Efter att ha betalat allt börjar jag packa ner alla sakerna samtidigt som jag ser hur kassören stänger kassan han nyss öppnat. I förbifarten säger han att jag är dagens bästa kund hittills. Jaja. Hur ofta köper folk för en bra bit över tusen kronor i en miniatyrbutik? I vilket fall som helst blir nog svenskarna på skolan glada. Inte bara svenskarna för den delen det är faktiskt så att även engelska lärare valt att förbeställa lite svenska delikatesser.

Nu ska jag, precis som jag gjorde i fredags, luta mej bakåt och lyssna på den trevliga musik jag har satt upp i spellistan. Samtidigt ska jag se ut genom fönstret och se hur himlen färgas orange av det sista solljuset.