Allt är vitt så vitt jag ser
Om det finns en enda norrlänning med likadan humor som mej så skrattar denna norrlänning sig fördärvad i detta nu. Att vi sörlänningar ska bli lika förvånade varje gång. Är det inte konstigt?
Lyssnade på P3 igår kväll och tappade räkningen på hur många olika trafikmeddelanden som kom. Det var lastbilar som fått stopp, långtradare som kört av vägen och personbilar som sladdad in i det mesta. Alltså: Vi lever i Sverige och till Sverige kommer det snö! Förr eller senare kommer det någon form av snö. Att vi alltid ska bli lika chokade.
För något år sedan läste jag följande:
En meter snö i Piteå och allt fungerar. En CENTIMETER snö i Göteborg och allt stannar!.
Vet inte sanningshalten i det där men det låter faktiskt troligt. Hur mycket snö behövs det för att spårvagnarna inte ska komma fram? Någon Göteborgare som kan svara?
I vilket fall som helst så drabbar denna snö oss på olika sätt. T.ex. har strömmen kommit och gått lite som den vill under dagen. Värsta avbrottet var på en timme vilket har sett till att middagen är framflyttad till någon gång runt sjutiden ikväll. Istället för att käka vid femtiden satt vi i en mörk matsal, som bara lystes upp av levande ljus, och tryckte i oss mackor. Var faktiskt riktigt mysigt att sitta där med klassen i den dunkla belysningen. Visserligen var samtalsämnet kanske inte riktigt lika mysigt. Eftersom att vi är som vi är pratade vi om vem som först skulle bli galen och börja döda folk. Detta han inte hända eftersom att strömmen kom tillbaka och matsalen helt plötsligt flödade i ljus.
Denna noja för strömavbrott kanske också får vissa i norr att skratta. Vad vet jag? I småland finns mycket skog och den mesta elen går i luftledningar. Klart att någon ledning går av någonstans och att strömmen försvinner. Känner några som under en tid bodde mitt ute i skogen. Dom var alltid förberedda på att strömmen kunde gå så fort det blev snö. Dom hade batterier, ved, vattendunkar och konserver på lager. Dom var vana och förberedda på att elen kunde vara borta i några dygn. Jag är inte förberedd eller van vid att elen kan försvinna. Jag vet inte ens hur länge jag skulle klara det.
Ok. Jag har batterier så att jag kan fixa radion. Datorn har också batterier för sådär två till tre timmar. Mobilen har, efter Västresan, inte mindre än tre extrabatterier så kommunikationen fixar jag också. Men ändå. Skulle jag inte bli galen efter ett tag? Kanske inte börja döda folk, men ändå?
Jag är nog för beroende av tekniken. Jag har vant mej vid min bärbara dator, ständiga uppkoppling till Internet via 3G och att bara kunna värma en kopp te i mikron. Jag är en människa som helt enkelt lever för modernt för att klara av sådana här saker.
Ja. Strömavbrottet var mysigt när vi satt där i matsalen och jag skulle klarat kvällen och även klarat att uppdatera min webbsida också för den delen. Frågan är bara: Skulle jag fixat några dygn utan el? Troligtvis inte!
