Fredskronk är glad igen
Hände lite saker igår kväll. Saker som faktiskt fick mej att börja bli glad igen. Trevligt, trevligt.
Fick för det första höra att jag hänger ut folk på min webbsida. Blev faktiskt lite lessen över detta då jag så långt som är möjligt försöker att inte nämna folk vid namn och dessutom gör ganska mycket för att inte det ska vara allt för lätt att lista ut vem jag syftar på. Uppenbarligen har jag inte lyckats eftersom att, som jag skrev igår, tre personer samtidigt lyckades lista ut vem den speciella HON är.
På tal om henne: Visade sig att hon varit inne och läst. Mina farhågor (gammalt jobbigt ord) om att hon inte förstått vad jag försökte säga i torsdags var tydligen helt rätta. Istället kom hon fram till vad jag kände genom att läsa här. Hur dåligt är inte det egentligen? Sånt ska man inte läsa på en webbsida! Man ska höra det från personen, personligen! Känner mej oerhört fånig faktiskt.
Nu när jag vet att hon vet och att jag dessutom vet att det inte kommer bli något känns det riktigt bra. Konstigt kanske. Men, faktum är att det kändes riktigt skönt att få veta att hon inte hade några känslor för mej. Det ska inte kännas bra att höra något sådant. Men, som någon sa i bastun igår. Det var nog det bästa som kunde hända. Och, ja, faktiskt. Tror nog det också.
Så vad gör man nu då? Bara glömmer och går vidare? Tyvärr är det ju inte så enkelt. Tycker fortfarande att hon har världens mest underbara leende (hur många gånger ska jag skriva det?) och allt det där. Jag kan ju knappast bara glömma mina känslor. Men, jag kan å andra sidan inte tvinga fram några känslor från henne. Det enda jag kan göra är att vara glad att jag fick träffa henne under några underbara veckor av mitt liv Hoppas vi syns någon mer gång, även om det kanske inte är allt för troligt.
I vilket fall som helst: Denna såpa lär gå vidare på något sätt. Välkommen att läsa morgondagens avsnitt och att kommentera dagens. Kommentarer kan för lunare lämnas i gästboken och ni på Fredskronk.tk skriver best under Comments.
