Packar ihop med årets värsta dag
Hej hopp alla!
Om ca två timmar slutar det här året. Vad har händ egentligen?
Ja, året började med att jag gick över till handelsprogramet från vårterminen i år. Efter ett ganska misslyckad introduktion av mej själv så gick jag igenom vårterminen utan några egentliga superproblem. Vårterminen var altås inte så mycket att nämna.
Veckan innan vårterminen skulle sluta så blev jag däremot påkörd av en buss. Detta gjorde att min resat till England som var planerad att gå med flyg via Paris fick flyttas fram. Ett tag såg det ut som om att resan inte skulle bli av över huvud taget. Men tisdagen den 23 juli satt jag i en flygstol på väg mot England. Nu så här efteråt så är jag faktiskt väldigt glad över att jag fick åka den perioden jag åkte. Dom männsikor jag träffade i Hastings var dom mest underbara man kan tänka sig. En superstor nyårskram till er alla!
Väl hemma igen så började helvetet. Dum som jag är trode jag att det possetiva från resan skulle hålla i sig. Men, icke! I skolan trycktes jag ihop och blev den där tysta vanliga grabben som jag inte vill vara och som inte är mej. Om allt detta kan ni läsa i tidigare dagboksinlägg.
I slutet av höstterminen vände det hela ganska drastiskt. Det är bara att hoppas på att det håller i sig även nu till våren.
Jaja. SÅ nu sitter jag här då på den sista och väörsta dagen på året. Jag, ihopkurad framför en dator medan familjen sitter framför TV:n. Egentligen vill jag göra något helt annat nu. En sak jag skulle vilja göra nu är att bara lägga sig i sängen där hemma och sova. Slippa den här kvällen helt enkelt. Det jag mest skulle vilja göra är att vara på någon trevlig plats med en hel del trevliga kopmpisar. Men, vilka? Här är nämligen det som fortfarande är ett problem. Jag har nästan inga kompisar över huvud taget. Åtminstone inte här i närhete. Ville åka iväg till en annan del av landet och träffa två personer jag verkligen vill snacka mer med. Men, det hela rann bara ut i sanden och jag kom alldirg mej för att fråga om vi kunde hitta på något över nyår. *suck* Dumma mej!
Men, skiten blir bara värre!
Igår blev familjen tvugna att avliva vår älsta hund. Han ålder: 14 år. Att slutet var nära har nog hela familjen vetat ett ganska bra tag nu. Jag har helt enkelt försökt ställa in mej på hur det skulle kännas utan honom och jag tror att jag lyckats ganska bra med förarbetet, om man nu kan kalla det så. Men hur som… Min taktig för att takla denna fölust har helt enkelt blivit att inte bry sig. Jag orkar inte tänka på det hela, inte just nu i alla fall. Detta är dock ganska svårt med en morsa som hela tiden påpekar att han hade ju gett upp, det äör ju synd att låta honom lida mm. Kan inte kärringen fatta att jag inte vill / orkat höra något! Jag vill bara ta det lungt och slippa höra något om det hela. Fatta det!!!
Jaja, om två timmar slutar året och förhoppningsvis kan det inte boli sämmre.
GOTT NYTT ÅR!!!
/Fredskronk!
