Livet är ett helvete!
Hej alla!
Livet är ett helvete! Det bara är så.
Vist, jag kanske får skylla mej själv för att jag har det som jag har det. Men ändå, livet är ett helvete.
För typ två väckor sedan skriv jag ett brev. För en gång skull ett vanligt brev på papper. Detta brev skulle gå i väg till en vänn i Stocholm.
I detta brevet skulle jag skicka en skoltidning och lite kommentarer om ett repotage som jag skrev från en datormässa. Där kommenterade jag lite allt möjligt. T.ex. placeringen av repotaget, designen av tidningen mm.
Detta brev skulle INGEN mer en han och jag läsa. Men indiot som jag är så glömmer jag brevet där jag skrev det. Inne på tidnings redaktione. I ett igenklistrat kuvert.
Jag åkte hem och råkade få lite problem med ögonen så jag blev liggande sjuk i några dagar. Den första dagen kom jag på mitt mistag. Brevet var inte adresserat och låg kvar i redaktionsrummet.
Detta skulle inte vara nått problem tyckte jag. Dom borde väll ha sånt cevilkurage att dom inte öppnar ett igenklistrat brev. Men, jag hadde tydligen fel.
När jag kommer tillbaka så är brevet borta. Jag letar runt i typ en och en halv timma utan att hitta det. Men, jag hittar deremot kuvertet sönder rivet i pappersinsamlingen.
Allt var lungt tills i dag då alla andra i redaktionen börjar gräla på mej. Jag blev helt enkelt utskällt efter alla konstens regler.
OK, kanske lite dumt av mej att glömma ett brev.
Men jag gjorde bara vad jag skulle. Skicka ett exemplar av tidningen och lite kommentarer. Och det gjorde jag ju.
Men nu vet ja iaf en sak. Enligt mina sk skolkamrater är det tydligen fult lagligt och inte alls omoraliskt att läsa annans post.
Nu är jag så j*vla trött på allt så jag har dratt från skolhelvetet!
Hoppas någon har det bättre en mej
/Fredskronk – Den vandrande idioten 
