Putt på Twitter och Melodifestivalen
Jag gillar verkligen sociala medier! En av de saker jag tycker är bäst med t.ex. Twitter är möjligheten att snabbt diskutera saker i korta inlägg. Ett tillfälle att göra detta är under Melodifestivalen.
Ett av de största, eller kanske enda, nöjena med Melodifestivalen är att sitta med några kompisar och snacka om vad man tycker om de olika bidragen. Roligast blir det förstås under Eurovision Song Contest men även i de svenska uttagningarna så går det alldeles utmärkt. Att vara cynisk, ironisk och sarkastisk är helt ok och det är sällan det går överstyr till allt för elaka elakheter.
Hur blir det då att ta detta koncept till Twitter? Ganska bra faktiskt. Att lyckas läsa alla kommentarer är naturligtvis helt omöjligt men man får skumma igenom vad folk skriver och sedan skriva något snabbt själv. Oftast så håller sig folk inom rimliga gränser när de är elaka mot artister eller programledare. Det är förvisso lättare att gå över gränsen (vilken den nu är) när man inte har någon fysisk person i närheten som kan säga till än att lägga ner men folk håller sig, som sagt, inom en rimlig nivå på elakheterna. Tills ikväll!
De flesta bidrag ikväll sög mer eller mindre enligt alla. Vissa hade sina favoriter men ingen gillade alla låtar och så ska det naturligtvis vara. Det är dock en sak att inte gilla en låt och en annan att gå över på riktigt nedsättande och mobbningslika kommentarer. Det som också slår mig mest med kvällens skriverier under taggen #mel2010 är att det är framför allt, vad som tycks vara, killar som hackar på kvinnliga artister.
”Rockerslyna. Ett ord jag inte mindes att jag kunde” skickades angående bidrag nummer åtta och detta inlägg re-postades också av många personer med manligt kön. Att nu, i efterhand, hitta och länka till just detta inlägg är ganska svårt så jag försöker inte ens att hitta det i all dynga som skrivits under kvällen.
Tjejerna i Timotej fick det ganska enkelt för sig när de sjöng i tävlingen. Folk citerade mödrar och barn och tyckte att låten var ganska dålig egentligen. Sarek Teens, den kvinnliga Nordman och Tjejdrängarna (pigorna?) användes som smeknamn och alla dessa är väl lite småroliga, om än kanske onödiga. Men sedan så går de till final!
Att folk är förvånade förstår jag. Vist. Låten sätter sig som en smäck och den är lite rolig men direkt till Globen? Allvarligt? Det är dock här det går över styr på allvar. ”Hur är det att ligga med dessa 18-åringar?”, ”Ska de lotta om vem som ska fejkspela nästa gång?” osv, osv.
Att artisterna inte spelar instrument på riktigt det vet vi. Men bara för det innebär det inte att artisterna inte kan göra det? Spelmännen som var mat utgår man ju från att de kunde hantera sina instrument men varför ska ett gäng musikutbildade tjejer inte kunna göra det samma? Vad är grejen?
Och så har vi saxanspelningarna. De är bara smaklösa och förtjänar inga kommentarer från min sida.
Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen, twitter, sociala medier
