Fredskronk.se

Ok. Nu tror jag faktiskt att jag fått nog. Det finns liksom inget mer jag kan göra nu. Det är dags att bara lägga sig ner och ge upp. Inte för att jag egentligen känner för det men jag är så nära besegrad det går att bli.

I höstas for jag till London för att fixa jobb. Detta slutade på ett våldsamt sätt då jag en fredagskväll blev nerslagen på väg tillbaka till det vandrarhem jag bodde på. Sedan dess har jag bott med min familj för att kunna lappa ihop mig själv.

I sådana här situationer så ska man kunna lite på att det generella välfärdsamhället tar emot en. Jag har förvisso haft tvivel på detta system tidigare men nu står det mer klart än någonsin: Det gör det inte! Istället så faller man rakt ner mot ett betonggolv.

Jag ser till att ta kontakt med Försäkringskassan för att få sjukersättning från dem. Hur detta har gått kan man läsa om i guiden ”Att tänka på när man blir nerslagen och medvetslös” som jag tidigare publicerat. Den täcker in det som hänt.

Så vad gör man i Sverige om man nekas ersättning från Försäkringskassan men ändå behöver pengar? Jo. Man kontaktar kommunens välgörenhet vilken även är känd under namnet Försörjningsenheten, eller liknande. Därifrån får man försörjningsstöd, eller som det förut kallades, socialbidrag. Happy times!

Jag vistas i den lilla kommunen Skara och tar i januari kontakt med deras mottagningsenhet. Detta är innan jag vet säkert att jag inte kommer att få mer än 642 kr från Försäkringskassan men jag tänker ligga steget före. Om jag inte får något så ska alla kontakter redan vara upprättade.

Skara vill dock inte alls hjälpa mig. Jag har ju en lägenhet i Stockholm och är skriven där så inte behöver jag hjälp ifrån Skara inte. På sin höjd kan de ge mig en bussbiljett till huvudstaden men inte mer. Att jag känner trygghet med att vara hos familjen och att jag med den som bas kan ta mig tillbaka till arbetslivet och egen försörjning är helt ointressant. Jag ska tillbaka till Stockholm och där bli isolerad i min lägenhet oförmögen att göra något alls. Bara jag inte är Skaras problem längre.

Ok. Jag ringer Stockholm och förklarar situationen. Här begår jag mitt stora misstag. Jag berättar nämligen att jag är i Skara och redogör för kontakten med Skara Kommun. Hade jag inte gjort det hade jag nog inte suttit i den sits jag nu sitter. Hade jag låtsats att jag var i Stockholm och hade behövt hjälp och sedan bara tagigt mig dit för att infinna mig på möten hade jag haft pengar nu. Nu valde jag att vara ärlig och inte fuska och för det fick jag bara problem.

Stockholm talar naturligtvis om att jag åtminstone ska få pengar till mat från Skara. Att de inte betalar för min lägenhet är en sak men den s.k. riksnormen ska de i alla fall ge mig. Stockholm ber mig således att återkomma när jag är på plats inom deras område och under tiden ta kontakt med Skara Kommun igen.

Då händer något fantastiskt. Jag erbjuds jobb! Det är inte ett jobb jag egentligen sökt eller någonstans där jag seriöst sökt jobb men jag erbjuds likväl jobb. En irländsk rekryterare tog redan i januari kontakt med mig och sedan dess hade vi snackat lite fram och tillbaka. Några telefonintervjuer senare så hade jag ett jobberbjudande. Nu blev det brottom att lyckas ordna allt. Ytterligare kontakt med Skara och även med Stockholm.

Skara vidhåller sin linje och vill inte ge mig något alls. Likväl så gör jag en formell ansökan som kommer att avslås och jag kommer att överklaga. Fint. Jag är rättshaverist redan vid 24 års ålder. Tack! Stockholm säger dock att det här ska vara lugnt. Vi fixar i alla fall pengar för mars så du ska nog komma iväg. Vi hör av oss under tisdagen.

Tisdagen har passerat och jag har inte fått något svar av dem. Jag har ringt hela tagen och lämnat två meddelanden men ingen kontakt tillbaka. För att göra det ännu bättre så ringer min kontakt i Irland. Då jag inte kan visa att jag bokat någon flight så överväger företaget att dra tillbaka sitt jobberbjudande. Jag har till klockan 11:00 onsdagen den 10 mars 2010 svensk tid att boka ett flyg till Irland annars så förlorar jag jobbet.

Samtidigt kvarstår problemen med de räkningar jag inte kunnat betala under framförallt januari och februari. I Stockholm tyckte de att jag skulle lösa det genom att hyra ut min lägenhet i andra hand och be om två månadshyror i förskott. Jag uppmanas alltså i princip att hyra ut min lägenhet svart och bryta mot lagen för att lösa mina problem. Vad blir nästa tipps? Ta en mopedhjälm och ett luftgevär och gå till banken?

Jag har gjort i stort sett allt man ska. Jag har råkat ut för skit, tagigt tag i problemen jag fått efteråt och fixat mig ett jobb. Är det inte det man ska göra i detta land där arbetslinjen råder? Jag har tagigt mig tillbaka till arbetsmarknaden. Det enda som står i min väg är en mur av svenska myndigheter. En kompis till mig uttryckte under kvällen att man ju inte kunde förlora ett jobb för en sådan här grej. Jo. Tydligen kan man det. De myndigheter som säger att jobbet är nyckeln till allt ser nu till att jag inte kan ta det jobb jag fått.

Jag är så nära att ge upp som går. Problemet är bara det att jag inte vet vad jag ska göra om jag ger upp. Vad återstår då? Skit i alla skulder, förlora lägenheten och komma tillbaka till familjen? Kanske Skara Kommun blir nöjda då? Då kommer jag ju i alla fall bo där? Inte för att det finns några jobb för mig där och någon ny lägenhet i Stockholm lär jag ju knappast heller få? Men då har ju myndigheterna i alla fall följt alla regler och vunnit. Det är väl det som räknas antar jag,

Tack Sverige. Tack så jävla mycket!